lördag 9 augusti 2008

wow dag ett

iron & wine
lite trist att han kör upptempo på de flesta låtarna. jag gillar hans lugna låtar som allra bäst och då är det trist att han förstör dem med att sjunga dem snabbare. är dock glad att han avslutade med upwards over the mountain.

franz ferdinand
rockade på som sist jag såg dem, men jag kan inte komma ifrån att jag tycker det blir lite tråkigt. och jag vet inte varför. inte alls. det är väl bara en känsla kanske.

okkervil river
bästa spelningen hittills och jag har svårt att se att något skulle klå den. alltid mysigt med spelningar i tält, jag var skeptisk första gången men sedan den upplevelsen (på roskilde tror jag det var) så har jag bara gott att säga om det. ljudet av publiken blir magiskt och det framstår på ett heeelt annat sätt. och denna spelning var det just samspelet mellan publiken och musikerna som gjorde hela spelningen. publiken var mer och klappade, sjöng och närvarade precis hela tiden. och bandet bara log och hängde på. sen får jag inte glömma att nämna sångarens röst som gör sig allra allra bäst live.

the national
bra, väldigt bra, men inte lika bra som på berns. mest för att sångaren var mycket gladare då. nu var han mest distanserad. på nåt konstigt vis. eftersom jag oftast står längst fram så ser jag sånt. (dock på vänstersidan, skulle aldrig få för mig att stå längst fram i mitten och bli knuffad på var femte sekund) här var han inte lika glad, han log inte. och då blir jag nervös att bandet gör det här bara för att de måste och inte för att det är kul. men jag har antagligen fel. dte måste jag ha.

sigur rós
det här är varför jag betalade biljetten. varför jag åkte och varför jag väljer att gråta mig igenom hela första låten som kanske är tio minuter lång. den här rösten. den där upplevelsen och den där magiska känslan i hela kroppen. för att förstå måste man gilla det som de levererar. annars är det kört. men gillar man det så går det inte att inte ryckas med i allt de levererar. allt från hans fina stämma till glädjen och lyckan när hela scenen förvandlas till ett färgsprakande glädjeparty i sista låten. fantastiskt. magiskt. kärlek. det behövs inte mer än så.

Inga kommentarer: